Den tragiska nyheten att Mats Norhult omkommit vid en helikopterolycka i Nepal har nu säkerligen nått oss alla. Olyckan visar ännu en gång att vi inte vet vad som väntar i det kommande. Några av oss träffade Mats i slutet av december under ett möte med den aktieklubb som åtta av Livkompaniets officerare bildade 1986. Mats berättade under mötet om sitt kommande uppdrag i Nepal och såg naturligtvis fram emot några intressanta och spännande månader i ett land som få av oss har besökt. Efter sina många utlandsuppdrag, bland andra i Sudan, var givetvis Mats medveten om de risker som alltid finns i de regioner som är aktuella för internationella insatser. Riskerna associeras av många till stridssituationer men verkligheten i modern tid visar att skador och dödsfall i utlandstjänst för svenska soldater fram till idag oftast sker i samband med transporter av olika slag. Ett undantag var det dock när vår kamrat Karl-Oskar Johansson stupade i Libanon 1978.
Alla vi som kände Mats väl, både som privatperson och genom arbetet, kommer att komma ihåg honom som positiv, kompetent och som en mycket god kamrat. Mats var även en rakryggad officer med stor integritet som alltid handlade efter sitt eget samvete utan att ta hänsyn till vilka personliga nackdelar detta eventuellt kunde innebära för honom. Han lämnar ett stort tomrum efter sig i kamratkretsen.
Mats har som vi andra haft ett stort antal olika befattningar inom både brigaden och regementet samt även vid andra enheter. Kanske ändå är det tiden på Livkompaniet tillsammans med Mats som flera av oss ”gamla ärkevärmlandsinfanterister” kommer ihåg som en av de bästa perioderna då vi arbetat tillsammans. Nämnas kan högvakterna, veckorna i Sälen, planeringsmöten, idrottstävlingar och ett sort antal andra aktiviteter som tyvärr dagens officerare aldrig får uppleva.
Tack Mats
Björn Tomtlund
Även för Värmlands Regementes officerskår