Redan 1990 när jag kom till I2 och blev Värmlandsinfanterist fann du och jag varandra. Vårt gemensamma intresse av idrott och fysiks fostran fyllde våra samtal och vardagsträning.
Din fantastiska förmåga att minnas alla händelser både roliga och andra mer intressanta händelser, vilka som gjorde vad. slutade aldrig att imponera på mig.
Våra gemensamma resor med övriga kamrater där du och jag var oskiljbara rumskamrater och tillsammans upplevde alla intressanta besöksplatser med sina unika speciella historia kommer för alltid vara i mitt varmaste minne.
Owe ! Jag saknar dig.
