Minnesboken

Varmt tack för deltagande och omtanke gällande vår käre far
Daniel, Lydia och Mija Renström

Minnesstund: lördag den 15 maj utanför Hammarö kyrka. OSA 1. maj mija@mijarenstrom.com eller 0725-622596

Tack Kenneth för att du delar med dig av dina minnen. Jag minns första gången jag fick följa med pappa till hans ”jobb” på I2. Jag var kanske 5 år. Vi stod på kaserngården och framför oss stod ett antal beväringar. Plötsligt antog pappas röst en styrka jag aldrig hört förut – giiiivakt!!! Jag blev livrädd. Det var mitt första möte med pappa i hans yrkesroll.

Han berättade mycket om sina upplevelser av sitt yrke, insikter han gjorde längs vägen och jag vet att han verkligen tyckte om sitt arbete. Särskilt pedagogiken låg honom varmt om hjärtat. Helt säkert är också en stor anledning att han lärde känna människor som blev vänner för livet – som dig.

Idag har vi begravt vår far. Han kommer för alltid att saknas mig men han lever vidare i alla minnen och allt han givit mig och mina systrar.

Återigen, stort varmt tack till dig Kenneth för att jag fick läsa dessa rader du skrivit. Det betyder oerhört mycket.

Med vänlig hälsning/ Daniel Renström

Bertil Renström, min vän sedan 51 år har gått bort den 29 december 2020 och jag vill med dessa ord ge honom en sista hälsning.
VI träffades en solig majdag 1959 när vi ryckte in på 2.komp på Värmlands Regemente. Sommaren var varm och vi svettades omåttligt i fältuniform m/39 som vi tvingades bära trots sommarvärmen. På hösten samma år skickades vi på specialutbildning till Jämtland Regemente, I 5, i Östersund, jag på anspanns-tjänst och Bertil på motorutbildning. Året efter kom vi tillbaka till I 2 och beslöt oss båda för att fortsätta till Kadettskolan i Ulriksdal där vi kom ut som nybakade sergeanter våren 1961. Vi hade både en bristfällig skolutbildning i bagaget och erbjöds nu en studentexamen med sikte på att bli officer vid regementet och vi antog utmaningen och genomförde en treårig utbildning på Försvarets Läroverk i Uppsala och ett år senare, 1965 , utexaminerades vi som fänrikar från Karlberg.
Under åren som subalterner sågs vi nästan dagligen, våra respektive familjer umgicks privat och våra förstfödda barn föddes med en veckas mellanrum så man kan säga att våra liv gick i parallella banor.
Efter något år fick Bertil en tjänst på FJS och jag hamnade så småningom på
I 22 i Kiruna så då blev det glesare med kontakterna och när Bertil kom tillbaka
till Karlstad till en tjänst på Milostaben hade jag bytt till en civil karriär. Men det blev ett par träffar om året i olika sammanhang och vi uppskattade varandras sällskap och hade alltid en aldrig sinande källa av minnen att diskutera omkring. Bertil hade en underfundig humor en filosoferade alltid över aktuella ämnen och även efter sin svåra olycka kunde han lägga en humoristisk syn på tillvaron och han höll humöret upp.
Under vårt senaste möte i november i år kunde jag dock höra en viss trötthet i hans röst när vi tog farväl men aldrig anade jag att slutet var så nära. En bra karl, vän och kollega har lämnat oss för alltid, må han vila i frid!
Kenneth Törnblom-Ingemarsson

Jag lärde känna Bertil sent i livet, eftersom han, när jag kom till regementet, tjänstgjorde på annan ort. När han nu hamnat på den ort där vi alla för eller senare hamnar hoppas jag, när min tid kommer, kunna återknyta kontakten med honom och få höra fler av hans mustiga och livfulla historier om sin tjänstgöring i norr. Vila i frid gamle örn! Thomas Fredholm

Örnen har landat. Vår kära far Bertil Renström somnade in hemma i sin säng eftermiddagen den 29 december 2020. Precis som han önskade. Han lyssnade på P1.
Tomrummet, sorgen och saknaden är oändlig. Vi vill tacka alla som gett vår Pappa omsorg och kärlek. Hans vän Anna-Lisa Carlsson och hemtjänstpersonalen i Skoghall och alla andra runt honom.
Skriv gärna en sista hälsning här på fb eller i Värmlands Regementes Officerskårs minnesbok: