Tack för allt, vila i frid. Per-Eric Johansson
Per-Eric Johansson
Dödsfall
Sven-Åke Modin, Forshaga har i en ålder av 87 år avlidit.
Dödsfall
Reseberättelse
Ligger nu under Resor/Fraustadt 2022
Dödsfall
Lennart Glavmo har avlidit i en ålder av 84 år.
Dödsfall
Örjan Miller har avlidit i en ålder av 73 år.
Bäste ”Danken”!
Jag minns Dig med mycket stor glädje! Framför allt vår tid tillsammans på 6.komp 1972-73. Du på 3.skplut och jag på 2.skplut. Kompanichefen Bo Pellnäs ställde hårda krav som vi försökte leva upp till så gott vi kunde. Stridspackning och truppföring var det som gällde i stort sett varje vecka. Vad roligt vi hade tillsammans. Nu får Du vila i frid och glädja Dig åt att å träffa alla de andra gamla kämparna som kommit före Dig till snapsvisans Sankte Per. De kommer alla att ta emot Dig med glädje. Vi som är kvar här nere en tid till kommer att minnas Dig och berätta om Dina bravader!
Tack för allt Lars-Erik.
Lennart Ohlsson
Dödsfall
Vår f.d. personalchef Thorsten Westerlund har avlidit Karlstad 13/2 2022 i en ålder av 95 år.
Lars-Erik Damström
Till minne.
Vår regementskamrat Lars-Erik Damström gick bort den 11 januari efter en tids sjukdom.
Lars-Erik var en genuin Karlstadpöjk och med en pappa som jobbade på Regementet så var vägen till I2 och yrkesvalet inte så lång. Under värnpliktstjänsten sökte därför Lars-Erik till Infanteriets aspirantskola i Halmstad och fick efter fullgjord aspirantskola möjligheten att gå vidare med studier vid Försvarets läroverk. Tiden i Uppsala på läroverket blev lyckad på många sätt inte minst för att Lars-Erik då träffade Åsa som kom att bli hans livskamrat.
Lars-Erik började på Krigsskolan 1970 och tillhör därmed 179 QRZN på Karlberg. Efter officersexamen och utnämning till Löjtnant blev det sedvanlig trupptjänst vid I2. Därefter följde fortsatt utbildning vid Stridsskolan i Kvarn (TSR) och ytterligare trupptjänst med en tydlig inriktning mot indirekteld och granatkastartjänst på Regementet. Lars-Erik var en omtyckt och duktig utbildare/ledare alltid med glimten ögat. 1977–78 blev det åter dags för fortsatt utbildning denna gång på Militärhögskolans armélinje, idag Försvarshögskolan. Den 10 månader långa utbildningen syftade till att nå bataljonchefsnivån i krigsorganisationen, men var också en urvalsprocess för fortsatta högre studier vilket ledde Lars-Erik in på en ny karriär nämligen förvaltningslinjen. Lars-Erik sökte och kom in på den högre tvååriga förvaltningsutbildningen i Stockholm som han gick 1980–82 och tillhörde därefter försvarets intendentkår. Nu följde en tid av tjänstgöring vid olika förband och skolor som A9, FMV och Försvarets sjukvårdscentrum ute på Hammarö.
När Lars-Erik sedan lämnade aktivtjänst blev han inte sittande utan engagerade sig i olika projekt bland annat inom Värmlands Hembygdsförening, där inte minst den gemensamma skanskartan från beredskapen i Värmland och Dalsland rönte stor uppskattning. Likaså kom arbetet med dokumentation av materiel m.m. för brigadmuseums räkning bli en viktig uppgift för Lars-Erik.
Familjen var givetvis alltid en stor och viktig del av Lars-Eriks liv. Man har alltid känt sig välkommen och känt stor glädje och samhörighet hos Åsa, Lasse och barn. Vi tänker på er i denna tunga stund.
Vi minns Lars-Erik som en duktig och fin arbetskamrat som tyvärr fick lämna oss alldeles för tidigt.
RIP. Vännen Tommy
Owe Olsson
Det är med sorg och vemod jag konstaterar att Lt Owe Olsson inte längre finns ibland oss. Jag tror inte alla förstår vad Owe bidragit med för värmlandsbrigaden i allmänhet och för värmlandsregemente I2 i synnerhet. Han var en stor del i att I2 fick prägeln och renommét såsom ett idrottsregemente. Jag hade glädjen att få jobba nära Owe på idrottsexpeditionen under en kortare tid. Owe levde nog under devisen bättre en lite rörig skalle, än en ren och tom. Detta synsätt präglade även ordningen på idrottsförrådet. Här låg innebandyklubbor och styrketräningsattiraljer om lott. Men om någon kom och frågade om de kunde få låna orienteringsskärmar, då ställdes sig Owe i dörröppningen kliade sig lite i huvudet plirade pillemarsikt som bara han kunde. Efter 20 sekunder störtade han iväg, lyfte på skidskyttemålet och darttavlan och där låg skärmarna. I allt kaos hade han järnkoll. På ett antal tävlingar hade jag förmånen att få vara tillsammans med Owe, tänker bland annat på resan i kron-volvon till kadettloppet i Halmstad, I bilen fanns undertecknad, Owe, Sune (studs) Hedman och Bertil (human Bertil) Löfgren. Den intellektuella spänsten i samtalet i den bilen var lika vid som hela resan kan jag lova. Men på alla tävlingar som Owe var med så kom en annan sida fram. Coachen Owe, han var en riktig bra coach alltid omtänksam och inlyssnande. Det var många medaljer du hjälpte mig och regementet till. Men om det var ett ting eller årsmöte fick man passa sig för Owe. Ingen och jag säger ingen hade sådan koll på stadgar mm. Vissa människor gör avtryck, och vart du nu än är Owe, så kommer dina spår och avtryck att finnas kvar här på infanterijorden. Vila i frid.
Ulf Bergman